Orsakerna till klimatförändringen
Klimatet på jorden genomgår ständigt naturliga variationer, men den nuvarande förändringen är olik allt annat vi sett tidigare. En samlad forskarkår och klimatexperter är överens om att människans utsläpp av växthusgaser är den främsta drivkraften bakom den pågående klimatförändringen.
Solen strålar värme mot jorden. En ökad växthuseffekt innebär att fler värmande strålar stannar kvar på jorden då färre kan passera genom den förorenade atmosfären.
En enskild bil utgör ingen större fara, men när miljarder bilar släpper ut avgaser orsakar det problem. När folkrika länder som Kina och Indien antar en västerländsk livsstil ökar utsläppen ytterligare. Det är för den sakens skull inte deras fel. Alla vill söka välstånd och utveckling och det är komplicerat då forskningen tydligt visar att planeten inte klarar av våra nya levnadsvanor.
Mänsklig påverkan
FN:s expertpanel för klimatförändringar (IPCC) är den mest ansedda källan vad gäller klimatförändringar. Redan år 2001 ansåg IPCC att det var troligt att mänsklig aktivitet påverkade klimatet. År 2007 uppgraderades bedömningen till mycket troligt – en ovanligt stark formulering. Ordföranden för IPCC:s rapportarbetsgrupp understryker att det inte råder något tvivel om att mänskliga aktiviteter är ansvariga för ökningen av växthusgaser i atmosfären.
En granskning av över 900 vetenskapliga artiklar visar att ingen av dem ifrågasätter att mänskligheten ligger bakom den globala uppvärmningen. Vi får förutsätta att de som vigt sina liv åt att forska kring klimatförändringarna sannolikt kan sin sak och därför är det också vårt ansvar att försöka ställa saker till rätta.
Utsläpp av växthusgaser
Genom användning av fossila bränslen som olja, kol och gas släpper vi ut flera miljarder ton koldioxid årligen. Detta utgör den största bidragaren till den förstärkta växthuseffekten. Dessutom bidrar avverkning av stora skogsområden, som annars skulle absorbera koldioxid, till problemet. Forskning visar att skog och natur har möjlighet att agera kolsänka och kan på det sättet, till viss del, kompensera för det vi utsätter planeten för. Men i den takt vi idag skövlar skog samtidigt som utsläppen ökar ser det inte så lovande ut.
Överskridning av planetens gränser
Det finns idag ett flertal planetära gränser som vi bör göra allt vi kan för att inte passera. Det är gränser som rör biologisk mångfald, temperatur, utsläpp av växthusgaser mm. Dessa gränser kallas ofta för tipping points och om vi passerar dessa så tros flera av de vara oåterkalleliga, det blir alltså ännu svårare för oss att ställa saker till rätta ju längre tid det tar. Utsläppen per person år 2050 bör vara noll och får högst uppgå till ett ton koldioxidekvivalenter – beräknat för en befolkning på nio miljarder. I Sverige släppte vi 2013 ut 11 ton koldioxidekvivalenter per person genom all vår konsumtion, enligt Naturvårdsverkets siffror. Vi i västvärlden är de största utsläpparna historiskt sett men det är samtidigt i västvärlden som omställningen nu går som snabbast.
Naturliga orsaker
Klimatet är aldrig statiskt utan förändras långsamt över tid. Trots flera istider, där inga bilavgaser varit inblandade, kan naturen reglera klimatförändringar genom naturliga processer. Solens och jordens position i förhållande till varandra samt vulkanutbrott är exempel på naturliga faktorer som påverkar klimatet.
Sammanfattningsvis menar forskarna att den pågående klimatförändringen inte enbart kan förklaras av naturliga orsaker, och mänskliga aktiviteter spelar en avgörande roll.
Växthusgaserna
Växthusgaser är naturliga eller mänskligt orsakade gaser i atmosfären som har förmågan att fånga och återhålla värme från solens strålar. Dessa gaser fungerar på ett sätt som liknar glaset på ett växthus: de tillåter solljuset att passera genom atmosfären och nå jordytan, men de hindrar värmen från att lämna atmosfären, vilket resulterar i en uppvärmning av jordens yta. De vanligaste växthusgaserna har vi beskrivet nedan. Trots att de utgör en liten del av atmosfären spelar de en kritisk roll i regleringen av jordens temperatur och klimat. Ökningen av mänskligt orsakade växthusgaser, främst genom användningen av fossila bränslen och vissa jordbruksmetoder, har accelererat den globala uppvärmningen och resulterat i förstärkningen av den så kallade växthuseffekten.
Koldioxid
Koldioxid produceras vid förbränning och förmultning. I naturen produceras koldioxid huvudsakligen från nedbrytning av döda träd och växter. Andra naturliga källor till koldioxid inkluderar djurs avföring och vulkanutbrott.
Den naturliga koldioxiden är neutral ur ett klimatperspektiv eftersom växter renar lika mycket koldioxid under sin livstid som de släpper ut när de dör (fotosyntesen). Koldioxid från fossila bränslen rubbar den naturliga balansen och genererar ett överskott som kraftigt bidrar till den förstärkta växthuseffekten. Koldioxid stannar cirka 100 år i atmosfären.
Vattenånga
Vattenånga är den största bidragsgivaren till den naturliga växthuseffekten. När solen skiner på havsytan förångas vattnet och stiger mot himlen där ångan sedan samlas i moln. När det förångade vattnet stiger mot himlen frigörs värme.
Människan står för en mycket liten del av vattenångsutsläppen.
Metangas
Metangas bildas när organisk (levande) material bryts ner, till exempel när ett dött träd ruttnar. Boskap släpper ut metangas när de andas och fiser, vilket utgör en betydande del av metangasutsläppen.
Genom att uppföda stora mängder boskap och odla grödor som ris bidrar människan till en ökning av metangas i atmosfären. Utvinning av fossila bränslen och sopptippar är andra källor till metangas.
CFC – freon
CFC användes tidigare i sprayburkar, kylskåp och som rengöringsmedel. Freongaser är tusentals gånger starkare än koldioxid och stannar kvar i atmosfären under en betydligt längre tid. Naturlig förekomst av freon är mycket ovanlig.
Freoner förbjöds nästan helt på slutet av 1980-talet på grund av deras skadliga effekter på ozonlagret.
Lustgas
Lustgaskoncentrationen i atmosfären är mycket låg, men gasen är hundratals gånger starkare än koldioxid. Naturligtvis härstammar lustgas från jordytan och haven. Människan bidrar till att öka koncentrationen genom att förbränna fossila bränslen och använda specifika gödseltyper.